Är det så tragiskt att vara gift?
"Bereschit... i begynnelsen... var Lilith och Lilith var den första kvinnan i världen. Och den enda människa som känner till guds namn. Och det har profeterats att så snart namnet blir känt, går världen under.
[...]
Mellan den första kvinnan och den första mannen i världen, Lilith och Adam, uppstod ganska snart ett (äktenskapligt) gräl om vem som och när och hur ofta skulle - ligga överst. Lilith hade nämligen från början fått höra att hon var skapad i nivå med mannen, så därför förvånade det henne storligen, ja, det sårade henne att Adam hela tiden påstod att han var hennes överhuvud. Hon påminde honom flera gånger om misstaget, men på den punkten var Adam envis, påstridig och oemottaglig för argument. Adam upprepade att han var hennes herre, rent mekaniskt, så att situationen blev värre och värre. När Lilith insåg att hoppet var ute, tog hon till den yttersta utvägen: Hon ropade den onämnbares namn och försågs genast - på ett mirakulöst sätt - med vingar. Och med dem flög hon ut ur paradisets lustgård och så långt bort från den trestjärnige skiten Adam som möjligt. Adam var förkrossad och klagade inför den allsmäktige: "Min herreoch skapare", grät han, "den kvinna du har givit mig, har flugit bort!"
Skaparen som rördes av Adams bedrövelse skickade strax ut tre änglar vid namn Snwy, Snsnwy och Snglf i världen för att leta efter Lilith. Men änglarna fick erfara att trots att Lilith som bekant har ett extra och ännu djupare könsorgan i pannan omgivet av två små leende läppar som lockar med löften om ännu okända möjligheter, så är hon inte så lätt att hitta. För hon uppträder under så många olika namn, i så många olika skepnader att man lätt kör huvudet i väggen, till och med som ängel och även om man heter Snglf.
Den enda som känner Lilith utan och innan är - Eva.
[...]
Eva har ännu inte kommit över att vara nummer två, den avpassade modellen och hon lider av migrän för att hon inte är originalet. Och på natten, när hon ligger med Adam, måste hon finna sig i att det är Lilith han tänker på och det har för längesedan gjort Eva frigid av hat och hämnd och det ligger hon då och förebrår Lilith som ju bara kunde låta bli att vara så fri. Och så skapades grunden för erotiken i det lilla hemmet. Början var inte bra och fortsättningen blev inte bättre. För Eva blev en harpa som inte hade annat än klagan och krav på "rätt och rimligt" på programmet, medan Adam höll för öronen och led. Och därifrån härstammar fördelningen av onda ting på jorden, enligt vilken kvinnorna är de som blir sämst behandlade och männen är de mest olyckliga.
Men Eva vet att hon sedan länge har genomskådats av ingen mindre än samma Lilith som var nummer ett. Men alltså också ett nummer för besvärlig. Lilith är den enda som vet hur många medgivanden och kompromisser Eva har fått svälja för att uppnå den status som det är att ha man. Och Evas migrän och dåliga nerver, depressioner och tröstfetma förvärras varje gång hon omfamnar den man som hon "fick". För han blir allt mer frånvarande i blicken och hon vet mycket väl att han fortfarande drömmer om den kvinna som han inte kunde rymma, Lilith, som flög bort - för att bli dubbelt närvarande."
Ur Ja av Suzanne Brøgger, 1984.
[...]
Mellan den första kvinnan och den första mannen i världen, Lilith och Adam, uppstod ganska snart ett (äktenskapligt) gräl om vem som och när och hur ofta skulle - ligga överst. Lilith hade nämligen från början fått höra att hon var skapad i nivå med mannen, så därför förvånade det henne storligen, ja, det sårade henne att Adam hela tiden påstod att han var hennes överhuvud. Hon påminde honom flera gånger om misstaget, men på den punkten var Adam envis, påstridig och oemottaglig för argument. Adam upprepade att han var hennes herre, rent mekaniskt, så att situationen blev värre och värre. När Lilith insåg att hoppet var ute, tog hon till den yttersta utvägen: Hon ropade den onämnbares namn och försågs genast - på ett mirakulöst sätt - med vingar. Och med dem flög hon ut ur paradisets lustgård och så långt bort från den trestjärnige skiten Adam som möjligt. Adam var förkrossad och klagade inför den allsmäktige: "Min herreoch skapare", grät han, "den kvinna du har givit mig, har flugit bort!"
Skaparen som rördes av Adams bedrövelse skickade strax ut tre änglar vid namn Snwy, Snsnwy och Snglf i världen för att leta efter Lilith. Men änglarna fick erfara att trots att Lilith som bekant har ett extra och ännu djupare könsorgan i pannan omgivet av två små leende läppar som lockar med löften om ännu okända möjligheter, så är hon inte så lätt att hitta. För hon uppträder under så många olika namn, i så många olika skepnader att man lätt kör huvudet i väggen, till och med som ängel och även om man heter Snglf.
Den enda som känner Lilith utan och innan är - Eva.
[...]
Eva har ännu inte kommit över att vara nummer två, den avpassade modellen och hon lider av migrän för att hon inte är originalet. Och på natten, när hon ligger med Adam, måste hon finna sig i att det är Lilith han tänker på och det har för längesedan gjort Eva frigid av hat och hämnd och det ligger hon då och förebrår Lilith som ju bara kunde låta bli att vara så fri. Och så skapades grunden för erotiken i det lilla hemmet. Början var inte bra och fortsättningen blev inte bättre. För Eva blev en harpa som inte hade annat än klagan och krav på "rätt och rimligt" på programmet, medan Adam höll för öronen och led. Och därifrån härstammar fördelningen av onda ting på jorden, enligt vilken kvinnorna är de som blir sämst behandlade och männen är de mest olyckliga.
Men Eva vet att hon sedan länge har genomskådats av ingen mindre än samma Lilith som var nummer ett. Men alltså också ett nummer för besvärlig. Lilith är den enda som vet hur många medgivanden och kompromisser Eva har fått svälja för att uppnå den status som det är att ha man. Och Evas migrän och dåliga nerver, depressioner och tröstfetma förvärras varje gång hon omfamnar den man som hon "fick". För han blir allt mer frånvarande i blicken och hon vet mycket väl att han fortfarande drömmer om den kvinna som han inte kunde rymma, Lilith, som flög bort - för att bli dubbelt närvarande."
Ur Ja av Suzanne Brøgger, 1984.
Kommentarer
Trackback
