Trassligt kärleksliv
Dam 1 är kär i Herr 1. Dam 1 tycker att hon själv är världens lågaste människa, för att hon har haft sex innan äktenskapet (tror jag). Därför kan hon inte gifta sig med Herr 1. Herr 1 ville tidigare gifta sig med Dam 1 men är nu istället rädd för henne. Han är istället lite betuttad i Dam 2. Dam 2 är kär i Herr 1 också. Men eftersom Herr 1 har epilepsi och ses som sjuk i huvudet är Dam 2 för stolt för att erkänna att hon är kär i Herr 1. Istället ska hon gifta sig med Herr 2. Herr 2 har varit näst intill förlovad med Dam 1. Han erkände öppet att det enda skälet för honom att gifta sig med Dam 1 var de pengar hon skulle få som gåva av sin "sugardaddy". Dam 2 tyckte då att Herr 2 var avskyvärd.
Varför gör man det så svårt för sig? Visserligen är det här bara rollfigurer från Idioten men ändå. Varför kan folk bara inte lämna sin stolthet vid dörren när man går in i ett förhållande? Jag vet att det är svårt att släppa alla murar och låta människor se en som man verkligen är, men tyvärr är det nog nödvändigt ibland.
Visst är man bra på att leverera moralkakor. Men lyssnar man på sina egna råd? Nej! Tur att jag är glad i älsklingen fortfarande.
