En dagbok över mitt läsande

Jag ger upp på Suzanne Brøggers bok Ja. Men den förtjänar ändå ett inlägg tycker jag.

"Handling": Medan Suzanne skriver Fräls oss från kärleken blir hon kär. Boken problematiserar parförhållanden mellan män ock kvinnor. Vad krävs egentligen av en kvinna för att hon ska behålla sin man? Hur mycket är hon villig att ge upp?

Jag kände igen mig i mycket. Frågeställningarna är tydligt konkretiserade och könsmaktsförhållandena lyses upp med hjälp av ett kärleksförhållande. Stundtals är Suzanne lysande. Men texten är allför tankspridd för att jag ska orka mig igenom alla 367 sidor.

Ja är en uppföljare till den kända Fräls oss från kärleken. Suzanne Brøgger var dessutom en mycket smart och revolutionär tänkare när det begav sig (på 70-talet). På äldre dagar verkar hon förlorat sin udd, men jag ville ändå läsa något av henne. Nu har jag gjort det. Och tyvärr så drunknar de klarsynta stunderna i en massa av svårläst text och avsaknad av något som ens liknar en handling.

Betyg: ♥ ♥ av 5 - Jag gillade den inte, men det kanske du gör

Vid midnatt ringde jag och hans röst var alldeles förändrad. Denna förändrade röst var just ett led i det jag fruktade. Han satt och läste en bok om Napoleon, sade han, och hade det bra. Det var absolut ingenting, sade han.
Jag hade precis hunnit bli så lättad över att äntligen få kontakt, men nu snördes halsen samman igen. Om hans röst var alldeles förändrad och alldeles indifferent och "det absolut inte var något", så måste karlen ju vara galen, sade min mage som inte alls fick lov att säga vad den tyckte. Jag föredrog krampen.
 - Men jag trodde att du skulle ringa när du kom hem!
 - Nä, det hade jag inte tänkt.
Min första impuls var att nästa gång måste jag sätta på mig min mockaklänning med slits för den hade han aldrig sett. Jag måste vara tusen kvinnor för att han inte ska tröttna på mig. Tusen kvinnor. Tanken gjorde mig trött.

Ur Ja av Susanne Brøgger.

---

Hur många gånger har det här hänt mig? Fler än jag kan räkna.

Jag kan riktigt känna separationsångesten komma krypande. Viljan att till varje pris hålla fast vid honom. Känslan av att vara förlorad utan hans närhet. Han behöver inte älska mig. Han behöver inte behandla mig bra. Bara han stannar kvar. Bara han inte lämnar min sida. Om han försvinner ur mitt synfält är jag för evigt förlorad.

När diagnosen borderline kom på tal läste jag på. Just det här är ett av tecknen / symtomen. Att vara fruktansvärt rädd för att förlora någon man älskar. Det är en slags ångest som cementerar fast en i usla förhållanden, igen och igen. Det är en ångest som effektivt bryter ner självkänslan. Jag är aldrig nog. Även när vi inte bråkar kan ångesten komma. Tvinga mig att vara tyst och inte prata om sådant som kan bli bråk. Även sådana bråk som kan vara bra för förhållanden.

Men jag har tur. Jag är mycket noga med vem jag lägger mitt hjärta i förvar hos. De brukar oftast inte missbruka förtroendet. Även om de verkligen har chansen. För jag kan verkligen acceptera allt. Bara de inte lämnar mitt synfält.

Angående böcker:

Favoritgenre? Allt utom barnböcker och deckare med ointressant språk går bra.
Favoritförfattare? Dean Kootz, Zac O'yeah, Anna Jörgensdotter. Kompletta samlingar av samtliga.
Nyfiken på? Det mesta. Huvudsaken är att språket är vackert och intressant.
Avskyr? Alla stora deckarförfattare. Har de sålt enorma upplagor så är jag antagligen inte intresserad. Nobelpristagare brukar inte heller vara något för mig. Det finns en gyllene medelväg.
Språk? Endast svenska.
Begagnat? Är de bara i bra skick så är gamla böcker mer välkomna än nya. Anteckningar eller annat skrivet bland texten är inte välkommet. Men hundöron går alldeles utmärkt.
Boklista? Just nu är alla böcker nerpackade. Men jag ska sätta mig och skriva en lista på allt så fort jag flyttat in i nya lägenheten (första september).

Angående prassel:

Allergier? Känslig mot mjölkprodukter men inga allergier.
Favoritgodis? Choklad! Men eftersom jag är godisråtta går det mesta ner. Har svårt för godis baserat på mandelmassa.
Naturgodis? Älskar det.
Favoritsnacks? Ja... det mesta går ner. Utom ostbågar. Urk...
Kaffe el. te? Dricker bara pulverkaffe. Äger inte ens en riktig kaffebryggare. Kaffe blir det rätt sällan. Är däremot stor teälskare. Favoriterna är Rooibos, Fläder, Äpple & Kanel och Hallon (de finns alltid hemma).
Kryddor? Äter mycket indisk mat så det blir mycket ingefära, chili, garam masala och curry.
Avskyr? Äter inte kött. Annars går det mesta ner.

Till min hemliga vän: Jag gick med i det här bytet för att prova nya saker. Så skippa mina favoriter. De vet jag ju redan att jag tycker om. Jag vill ha något annat som du tror kan falla mig i smaken. Var inte rädd för att chansa. Även om jag inte tycker om något i paketet så kommer jag inte bli besviken på varken dig eller bytet. Men kolla igenom boklistan (som jag lägger upp i början av sept.) så jag inte får dublett av något.

Är just nu djupt inne i Suzanne Brøggers språkvärld. Jag är förvirrad. Men förvirring är alltid lovande.

Man skickar iväg en pocketbok + nått ätbart till en adress och får detsamma "tillbaka" från någon annan. Ingen vet vem de får från. Och man får fylla i ett frågeformulär innan så att man vet lite om personen man ska skicka till, och så att personen men får ifrån vet lite om en själv. Förhoppningsvis blir det lika lyckat som det låter. Gå in på http://enbokomdagen.blogspot.com/ för att läsa mer och kanske till och med anmäla dig!

"Bereschit... i begynnelsen... var Lilith och Lilith var den första kvinnan i världen. Och den enda människa som känner till guds namn. Och det har profeterats att så snart namnet blir känt, går världen under.
[...]
Mellan den första kvinnan och den första mannen i världen, Lilith och Adam, uppstod ganska snart ett (äktenskapligt) gräl om vem som och när och hur ofta skulle - ligga överst. Lilith hade nämligen från början fått höra att hon var skapad i nivå med mannen, så därför förvånade det henne storligen, ja, det sårade henne att Adam hela tiden påstod att han var hennes överhuvud. Hon påminde honom flera gånger om misstaget, men på den punkten var Adam envis, påstridig och oemottaglig för argument. Adam upprepade att han var hennes herre, rent mekaniskt, så att situationen blev värre och värre. När Lilith insåg att hoppet var ute, tog hon till den yttersta utvägen: Hon ropade den onämnbares namn och försågs genast - på ett mirakulöst sätt - med vingar. Och med dem flög hon ut ur paradisets lustgård och så långt bort från den trestjärnige skiten Adam som möjligt. Adam var förkrossad och klagade inför den allsmäktige: "Min herreoch skapare", grät han, "den kvinna du har givit mig, har flugit bort!"
Skaparen som rördes av Adams bedrövelse skickade strax ut tre änglar vid namn Snwy, Snsnwy och Snglf i världen för att leta efter Lilith. Men änglarna fick erfara att trots att Lilith som bekant har ett extra och ännu djupare könsorgan i pannan omgivet av två små leende läppar som lockar med löften om ännu okända möjligheter, så är hon inte så lätt att hitta. För hon uppträder under så många olika namn, i så många olika skepnader att man lätt kör huvudet i väggen, till och med som ängel och även om man heter Snglf.
Den enda som känner Lilith utan och innan är - Eva.
[...]
Eva har ännu inte kommit över att vara nummer två, den avpassade modellen och hon lider av migrän för att hon inte är originalet. Och på natten, när hon ligger med Adam, måste hon finna sig i att det är Lilith han tänker på och det har för längesedan gjort Eva frigid av hat och hämnd och det ligger hon då och förebrår Lilith som ju bara kunde låta bli att vara så fri. Och så skapades grunden för erotiken i det lilla hemmet. Början var inte bra och fortsättningen blev inte bättre. För Eva blev en harpa som inte hade annat än klagan och krav på "rätt och rimligt" på programmet, medan Adam höll för öronen och led. Och därifrån härstammar fördelningen av onda ting på jorden, enligt vilken kvinnorna är de som blir sämst behandlade och männen är de mest olyckliga.
Men Eva vet att hon sedan länge har genomskådats av ingen mindre än samma Lilith som var nummer ett. Men alltså också ett nummer för besvärlig. Lilith är den enda som vet hur många medgivanden och kompromisser Eva har fått svälja för att uppnå den status som det är att ha man. Och Evas migrän och dåliga nerver, depressioner och tröstfetma förvärras varje gång hon omfamnar den man som hon "fick". För han blir allt mer frånvarande i blicken och hon vet mycket väl att han fortfarande drömmer om den kvinna som han inte kunde rymma, Lilith, som flög bort - för att bli dubbelt närvarande." 

Ur Ja av Suzanne Brøgger, 1984.

Sivs älskade lilla gård är i desperat behov av renovering. För att få pengar tar Siv jobb på gästgården Jernbergshyttan som köksa. Eftersom det är enbit från gården måste hon även flytta in. En filminspelning är på gång i omgivningarna. Alla verkar anförtro sig åt matlagerskan, skådespelare, sminköser och familjen som äger gården. Snart får Siv onda aningar. Någon skrämmer gamla gårdsfrun från vettet. Människor försvinner och för länge sedan mördade upptäcks. Något står inte rätt till, men vad?

---

Det här är min första bekantskap med författaren Aino Trosell. Järngreppet är den fjärde boken i serien som Siv Dahlin. De andra tre är: Om hjärtat ännu slår (2000), Se dem inte i ögonen (2002) och Tvångströjan (2005).

Efter bara några sidor blir jag kär i Ainos språk. Efter ett par kapitel är jag förälskad i huvudkaraktären, Siv Dahlin. Nu när boken är slut kan jag inte vänta tills jag har de andra böckerna i serien i min hand. Det är en bok som genomsyras av klass- och könsperspektiv. Något man inte är bortskämd med inom skönlitteraturen, och särskilt inte deckargenren.
Själva historien imponerar dock inte på mig. Mysteriet verkar mest vara någon författaren knåpat ihop i slutet på boken för att kunna kalla det deckare.

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ av 5 - Helt klart läsvärd

Eva Hellman är universitetslektor i religionshistoria på Uppsala Universitet. Boken Hinduiska gudinnor och kvinnor - en introduktion är en forskningsrapport vars ändamål är att användas under grundutbildning om hinduism. Det främsta syftet är att reda ut likheter mellan de hinduiska gudinnorna.

Helt ärligt så trodde jag det fanns mer positiva förebilder för kvinnors frigörelse inom de otaliga gudinnor som finns i hinduismen. Men det blev väldigt tunt med den varan. Gudinnorna hör nästan alltid ihop med en make (gud) och står i hans skugga. Den förebild de ger kvinnor är att vara lojal gentemot sin make oavsett vad han gör, skaffa familj och sköta hemmet som vi föreställer oss att en kvinna ska. Jag är besviken, men med en större förståelse för den kvinnonormen som råder i Indien.

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ - Borde finnas i varenda bokhylla (om man är intresserad av religion i allmänhet eller hinduism i synnerlighet).

"Det var något med hennes röst, tänkte Siv Dahlin, att den var väldigt pipig, infantil, och det trots att hon var en storvuxen kvinna, där fanns ju resonans.
Det är så vi gör, tänkte Siv, vi pipar till oss så att ingen ska behöva lyssna till vad vi säger. Vi piper och förminskar oss, pratar fort och utan pauser för att inte ta plats. Ingen lyssnar heller. Det vi säger kallas pladder, gnäll och babbel. Vi förtrycker oss själva alldeles utmärkt. Inte behövs det några karlar till det."

Ur Järngreppet av Aino Trosell, s 92

När man öppnar sina ögon och ser världen genom feministiska glasögon för första gången blir man inte bara chockad. Man blir arg också. Och inte bara på männen. De man vill se som sina medsystrar är också med i upprätthållandet av könsnormerna.

Sedan finns det två vägar att gå. Fortsätta vara arg på alla som medvetet eller inte upprätthåller normerna. Eller så kan man välja att inte vara arg på specifika människor. Jag har valt det andra alternativet. För hur arg människor än kan göra mig så är de lika mycket del i normerna som normerna är del av dem. Det är alltid lättare att göra vad som förväntas av en. Speciellt om man inte ens tydligt kan formulera vad det är som förväntas av en. Man gör bara det som känns naturligt. Saken är bara den att det som känns naturligt nästan uteslutande är sådana handlingar som upprätthåller könsmaktssystemet.

Är du tjej/kvinna/gumma? Försök med konststycket att direkt avspisa en grabb/man/gubbe då han avbryter eller försöker ta över ett samtal mellan dig och en annan kvinna. Är det överhuvudtaget möjligt så blir stämningen tung som sten. Och du har fått en dödsfiende i den man du förolämpat genom att kräva samma respekt han skulle gett en man.

Brottsplatsfotografen Philip Bainbridge äter lunch med sin familj när telefonen ringer. En ung kvinna har mördats. Philips dotters mor, kriminalreportern Laura Niven är på besök och får följa med i bilen. Laura söker material till sin nästa deckare och nyfikenheten drar henne mot brottsplatsen.

När en andra kvinna blir mördad står de ockulta detaljerna ut. Ett organ tas ur kroppen och som bytesföremål lämnas ett mynt. Laura gör egna efterfoskningar och finner kopplingar till alkemi. Ju mer insyltad hon blir desto farligare blir det för henne och familjen.

---

En onödigt invecklad bok. Det är allt jag har att säga. Och jag vet fortfarande inte varför boken heter equinox. Men jag lärde mig en hel del om alkemi.

Betyg: ♥ ♥ av 5 - Jag tyckte inte om den, men det kanske du gör.