Kvinnor som normväktare
"Det var något med hennes röst, tänkte Siv Dahlin, att den var väldigt pipig, infantil, och det trots att hon var en storvuxen kvinna, där fanns ju resonans.
Det är så vi gör, tänkte Siv, vi pipar till oss så att ingen ska behöva lyssna till vad vi säger. Vi piper och förminskar oss, pratar fort och utan pauser för att inte ta plats. Ingen lyssnar heller. Det vi säger kallas pladder, gnäll och babbel. Vi förtrycker oss själva alldeles utmärkt. Inte behövs det några karlar till det."
Ur Järngreppet av Aino Trosell, s 92
När man öppnar sina ögon och ser världen genom feministiska glasögon för första gången blir man inte bara chockad. Man blir arg också. Och inte bara på männen. De man vill se som sina medsystrar är också med i upprätthållandet av könsnormerna.
Sedan finns det två vägar att gå. Fortsätta vara arg på alla som medvetet eller inte upprätthåller normerna. Eller så kan man välja att inte vara arg på specifika människor. Jag har valt det andra alternativet. För hur arg människor än kan göra mig så är de lika mycket del i normerna som normerna är del av dem. Det är alltid lättare att göra vad som förväntas av en. Speciellt om man inte ens tydligt kan formulera vad det är som förväntas av en. Man gör bara det som känns naturligt. Saken är bara den att det som känns naturligt nästan uteslutande är sådana handlingar som upprätthåller könsmaktssystemet.
Är du tjej/kvinna/gumma? Försök med konststycket att direkt avspisa en grabb/man/gubbe då han avbryter eller försöker ta över ett samtal mellan dig och en annan kvinna. Är det överhuvudtaget möjligt så blir stämningen tung som sten. Och du har fått en dödsfiende i den man du förolämpat genom att kräva samma respekt han skulle gett en man.
Det är så vi gör, tänkte Siv, vi pipar till oss så att ingen ska behöva lyssna till vad vi säger. Vi piper och förminskar oss, pratar fort och utan pauser för att inte ta plats. Ingen lyssnar heller. Det vi säger kallas pladder, gnäll och babbel. Vi förtrycker oss själva alldeles utmärkt. Inte behövs det några karlar till det."
Ur Järngreppet av Aino Trosell, s 92
När man öppnar sina ögon och ser världen genom feministiska glasögon för första gången blir man inte bara chockad. Man blir arg också. Och inte bara på männen. De man vill se som sina medsystrar är också med i upprätthållandet av könsnormerna.
Sedan finns det två vägar att gå. Fortsätta vara arg på alla som medvetet eller inte upprätthåller normerna. Eller så kan man välja att inte vara arg på specifika människor. Jag har valt det andra alternativet. För hur arg människor än kan göra mig så är de lika mycket del i normerna som normerna är del av dem. Det är alltid lättare att göra vad som förväntas av en. Speciellt om man inte ens tydligt kan formulera vad det är som förväntas av en. Man gör bara det som känns naturligt. Saken är bara den att det som känns naturligt nästan uteslutande är sådana handlingar som upprätthåller könsmaktssystemet.
Är du tjej/kvinna/gumma? Försök med konststycket att direkt avspisa en grabb/man/gubbe då han avbryter eller försöker ta över ett samtal mellan dig och en annan kvinna. Är det överhuvudtaget möjligt så blir stämningen tung som sten. Och du har fått en dödsfiende i den man du förolämpat genom att kräva samma respekt han skulle gett en man.
Kommentarer
Trackback
