Kärleksångest...

Vid midnatt ringde jag och hans röst var alldeles förändrad. Denna förändrade röst var just ett led i det jag fruktade. Han satt och läste en bok om Napoleon, sade han, och hade det bra. Det var absolut ingenting, sade han.
Jag hade precis hunnit bli så lättad över att äntligen få kontakt, men nu snördes halsen samman igen. Om hans röst var alldeles förändrad och alldeles indifferent och "det absolut inte var något", så måste karlen ju vara galen, sade min mage som inte alls fick lov att säga vad den tyckte. Jag föredrog krampen.
 - Men jag trodde att du skulle ringa när du kom hem!
 - Nä, det hade jag inte tänkt.
Min första impuls var att nästa gång måste jag sätta på mig min mockaklänning med slits för den hade han aldrig sett. Jag måste vara tusen kvinnor för att han inte ska tröttna på mig. Tusen kvinnor. Tanken gjorde mig trött.

Ur Ja av Susanne Brøgger.


Hur många gånger har det här hänt mig? Fler än jag kan räkna.

Jag kan riktigt känna separationsångesten komma krypande. Viljan att till varje pris hålla fast vid honom. Känslan av att vara förlorad utan hans närhet. Han behöver inte älska mig. Han behöver inte behandla mig bra. Bara han stannar kvar. Bara han inte lämnar min sida. Om han försvinner ur mitt synfält är jag för evigt förlorad.

När diagnosen borderline kom på tal läste jag på. Just det här är ett av tecknen / symtomen. Att vara fruktansvärt rädd för att förlora någon man älskar. Det är en slags ångest som cementerar fast en i usla förhållanden, igen och igen. Det är en ångest som effektivt bryter ner självkänslan. Jag är aldrig nog. Även när vi inte bråkar kan ångesten komma. Tvinga mig att vara tyst och inte prata om sådant som kan bli bråk. Även sådana bråk som kan vara bra för förhållanden.

Men jag har tur. Jag är mycket noga med vem jag lägger mitt hjärta i förvar hos. De brukar oftast inte missbruka förtroendet. Även om de verkligen har chansen. För jag kan verkligen acceptera allt. Bara de inte lämnar mitt synfält.

Kommentarer
Postat av: annelie

då vill ja tipsa dej om en bok som heter dumpa honom, han vill faktiskt inte ha dej.

den är jättebra och hjälper en att förstå alla dessa konstiga karlar =)

2009-08-25 @ 14:06:49
URL: http://annlaj.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0