En dagbok över mitt läsande

Säbjörn är patriark på Säbjönsgården. Han har två söner, Svarte och Kåre. En kväll försvinner den älskade husfrun Alfdis och livet blir aldrig sig likt. Som en följd av att äldste sonen Svarte är så lik sin mor stöter Säbjörn bort honom av saknad till sin hustru. Svarte växer upp till handelsman och det är på en av sina resor han för hem Milka, för att gifta sig med henne. Men livet har många överraskningar på lut.

Arnlög är Alfdis syster och bosätter sig på Säbjörnsgården efter att husfrun försvunnit. Hon blir respekterad völva i trakten och det här är hennes första möte med kristendomen:

"  "Kan ni förtälja mig något om era gudinnor?" sade hon. En av brunkåporna skrattade.
   "Inte har vi kristna några gudinor", sade han. "Vi tillbeder bara Herren och hans son Jesus Krist."
   "Men det finns ju lika många kvinnor som män här i världen?" sade Arnlög förvånat. "Och var är era prästinnor?"
   Brunkåpan tycktes finna hennes frågor lustiga. Han log och förklarade för den alltmera häpna Arnlög att de kristna inte heller hade några prästinnor, emedan Jesu Krist var en man och om kvinnor behövde någon som förde deras talan kunde männen göra det, eftersom mannen var kvinnans huvud. Kvinnorna var ju också ofta orena.
   "Orena?" sade Arnlög. Hemma på Möckelö var kvinnorna renligare än männen, där fanns det flera bland männen som aldrig tvättat sig, såvitt hon visste.
   Brunkåpan sänkte rösten. När kvinnor hade månadsblödning eller hade fött barn var de orena, förklarade han. Då fick de inte beträda de kristnas helgedom. Och ville nu dessa hedningar nödvändigtvis vända sig till en kvinna så fanns ju jungfru Maria!
   Arnlög blev alltmer förbryllad. Denna jungfru var i själva verket en moder som fött barn, visade det sig. Och därtill var hon en vanlig dödlig kvinna som dött för tusen år sedan. Vad kunde det hjälpa att blota till henne? Och varför dyrkade de kristna henne, om de nu tyckte barnafödande var något orent?
   Flera skrattande brunkåpor hade nu samlats.
   "Men säg mig då", sade Arnlög som inte tyckte om att bli utskrattad, "varför skulle då kvinnorna alls bli kristna? Om vi förlorar våra gudinnor och prästinnor och ska underkasta oss män och anses som smutsiga? Vad finns det i kristendomen för oss?"
[...]
   Arnlög gick därifrån i stor förvirring. Hon tyckte det var gott att de kristna räknade alla för lika och icke dräpte. Men samtidigt var kvinnor icke lika, och hedningar dräpte de. Och vad var det för tro som inte hade gudinnor? Antingen har de eller jag klent förstånd, tänkte hon. Hon fann det svårt att sova den natten. " "

---

Helt klart läsvärd bok. Språket är gammaldags och förstärker känslan av 900-tal, men det blir ändå inte jobbigt att läsa. En bedrift i sig, enligt mig i alla fall. Men det var väl det enda som imponerar mig. Är du intresserad av historia, eller bara viktingatiden, så ska du definitivt läsa den här boken. Om du inte är intresserad av det kan du lika gärna läsa något annat. Själva historien ger inte nog mycket.

Betyg: ♥ ♥ ♥ av 5 - Medelmåttig underhållning