En dagbok över mitt läsande

Efter att jag la upp min recension av Vi som aldrig sa hora igår har jag sniffat runt på nätet efter andras recensioner av boken. Tydligen har jag missat en rätt lång och infekterad debatt. Många verkar reagera på kvinnoföraktet i boken. Även om jag är mycket skeptisk till karaktären Wilma så vet jag inte om det finns något så starkt som kvinnoförakt i boken. Det är helt enkelt en historia med utgångspunkt på andra sidan stängslet. Jag ser det inte som ett inlägg i feministdebatten. Istället är det ett inlägg i debatten om den moderna manlighetsnormen. Det är en genusfråga som grundar sig i mäns förhållande till sin egen manlighet. En rätt ny sorts genusfråga.

Medan jag inser att jag står uppställd mitt emot många av mina feminist-systrar i just den här frågan så känner jag mig med ens lite ensam. Det blir svårare att tycka om boken utan det stödet i ryggen. Kanske falnar min entusiasm lite, men jag ska fortfarande tvinga på pojkvännen just den här boken. Mest för att få höra hans tankar när han tagit sig igenom historien.