Bokrecension: Blandat blod - Katarina Mazetti
Säbjörn är patriark på Säbjönsgården. Han har två söner, Svarte och Kåre. En kväll försvinner den älskade husfrun Alfdis och livet blir aldrig sig likt. Som en följd av att äldste sonen Svarte är så lik sin mor stöter Säbjörn bort honom av saknad till sin hustru. Svarte växer upp till handelsman och det är på en av sina resor han för hem Milka, för att gifta sig med henne. Men livet har många överraskningar på lut.
Arnlög är Alfdis syster och bosätter sig på Säbjörnsgården efter att husfrun försvunnit. Hon blir respekterad völva i trakten och det här är hennes första möte med kristendomen:
" "Kan ni förtälja mig något om era gudinnor?" sade hon. En av brunkåporna skrattade.
"Inte har vi kristna några gudinor", sade han. "Vi tillbeder bara Herren och hans son Jesus Krist."
"Men det finns ju lika många kvinnor som män här i världen?" sade Arnlög förvånat. "Och var är era prästinnor?"
Brunkåpan tycktes finna hennes frågor lustiga. Han log och förklarade för den alltmera häpna Arnlög att de kristna inte heller hade några prästinnor, emedan Jesu Krist var en man och om kvinnor behövde någon som förde deras talan kunde männen göra det, eftersom mannen var kvinnans huvud. Kvinnorna var ju också ofta orena.
"Orena?" sade Arnlög. Hemma på Möckelö var kvinnorna renligare än männen, där fanns det flera bland männen som aldrig tvättat sig, såvitt hon visste.
Brunkåpan sänkte rösten. När kvinnor hade månadsblödning eller hade fött barn var de orena, förklarade han. Då fick de inte beträda de kristnas helgedom. Och ville nu dessa hedningar nödvändigtvis vända sig till en kvinna så fanns ju jungfru Maria!
Arnlög blev alltmer förbryllad. Denna jungfru var i själva verket en moder som fött barn, visade det sig. Och därtill var hon en vanlig dödlig kvinna som dött för tusen år sedan. Vad kunde det hjälpa att blota till henne? Och varför dyrkade de kristna henne, om de nu tyckte barnafödande var något orent?
Flera skrattande brunkåpor hade nu samlats.
"Men säg mig då", sade Arnlög som inte tyckte om att bli utskrattad, "varför skulle då kvinnorna alls bli kristna? Om vi förlorar våra gudinnor och prästinnor och ska underkasta oss män och anses som smutsiga? Vad finns det i kristendomen för oss?"
[...]
Arnlög gick därifrån i stor förvirring. Hon tyckte det var gott att de kristna räknade alla för lika och icke dräpte. Men samtidigt var kvinnor icke lika, och hedningar dräpte de. Och vad var det för tro som inte hade gudinnor? Antingen har de eller jag klent förstånd, tänkte hon. Hon fann det svårt att sova den natten. " "
Helt klart läsvärd bok. Språket är gammaldags och förstärker känslan av 900-tal, men det blir ändå inte jobbigt att läsa. En bedrift i sig, enligt mig i alla fall. Men det var väl det enda som imponerar mig. Är du intresserad av historia, eller bara viktingatiden, så ska du definitivt läsa den här boken. Om du inte är intresserad av det kan du lika gärna läsa något annat. Själva historien ger inte nog mycket.
Betyg: ♥ ♥ ♥ av 5 - Medelmåttig underhållning
Arnlög är Alfdis syster och bosätter sig på Säbjörnsgården efter att husfrun försvunnit. Hon blir respekterad völva i trakten och det här är hennes första möte med kristendomen:
" "Kan ni förtälja mig något om era gudinnor?" sade hon. En av brunkåporna skrattade. "Inte har vi kristna några gudinor", sade han. "Vi tillbeder bara Herren och hans son Jesus Krist."
"Men det finns ju lika många kvinnor som män här i världen?" sade Arnlög förvånat. "Och var är era prästinnor?"
Brunkåpan tycktes finna hennes frågor lustiga. Han log och förklarade för den alltmera häpna Arnlög att de kristna inte heller hade några prästinnor, emedan Jesu Krist var en man och om kvinnor behövde någon som förde deras talan kunde männen göra det, eftersom mannen var kvinnans huvud. Kvinnorna var ju också ofta orena.
"Orena?" sade Arnlög. Hemma på Möckelö var kvinnorna renligare än männen, där fanns det flera bland männen som aldrig tvättat sig, såvitt hon visste.
Brunkåpan sänkte rösten. När kvinnor hade månadsblödning eller hade fött barn var de orena, förklarade han. Då fick de inte beträda de kristnas helgedom. Och ville nu dessa hedningar nödvändigtvis vända sig till en kvinna så fanns ju jungfru Maria!
Arnlög blev alltmer förbryllad. Denna jungfru var i själva verket en moder som fött barn, visade det sig. Och därtill var hon en vanlig dödlig kvinna som dött för tusen år sedan. Vad kunde det hjälpa att blota till henne? Och varför dyrkade de kristna henne, om de nu tyckte barnafödande var något orent?
Flera skrattande brunkåpor hade nu samlats.
"Men säg mig då", sade Arnlög som inte tyckte om att bli utskrattad, "varför skulle då kvinnorna alls bli kristna? Om vi förlorar våra gudinnor och prästinnor och ska underkasta oss män och anses som smutsiga? Vad finns det i kristendomen för oss?"
[...]
Arnlög gick därifrån i stor förvirring. Hon tyckte det var gott att de kristna räknade alla för lika och icke dräpte. Men samtidigt var kvinnor icke lika, och hedningar dräpte de. Och vad var det för tro som inte hade gudinnor? Antingen har de eller jag klent förstånd, tänkte hon. Hon fann det svårt att sova den natten. " "
Helt klart läsvärd bok. Språket är gammaldags och förstärker känslan av 900-tal, men det blir ändå inte jobbigt att läsa. En bedrift i sig, enligt mig i alla fall. Men det var väl det enda som imponerar mig. Är du intresserad av historia, eller bara viktingatiden, så ska du definitivt läsa den här boken. Om du inte är intresserad av det kan du lika gärna läsa något annat. Själva historien ger inte nog mycket.
Betyg: ♥ ♥ ♥ av 5 - Medelmåttig underhållning
Historieprojektet Släkten
Bokförlaget Historiska Media har gett sig på att förena skönlitteratur och historiska fakta i bokserien Släkten. Serien låter oss följa en släkt genom århundradena, med start under vikingatiden (900-talet). Författarna får ett århundrade och en bok var.
Första boken heter Blandat blod och är skriven av Katarina Mazetti som slog igenom 1998 med Grabben i graven bredvid. Själv har jag inte läst någon av hennes tidigare böcker.
Andra boken är Sigrids hemlighet skriven av Karin Wahlgren. Hon är deckarförfattare och även hon helt okänd för mig. Okej, jag har hört hennes namn. Men det är också allt. Ges ut i pocket under 2010 så jag får vänta ett tag innan jag läser den. Den som väntar på något gott...
Vem som ska skriva tredje boken har ännu inte offentliggjorts. Men det ska bli spännande att följa den här serien och se hur författarna kombinerar fakta med fiktion. Det jag läst hittills av Blandat blod bådar åtminstone gott. Titta in om ett par dagar så finns här en recension av den boken.
Bokrecension: Människohamn - John Ajvide Lindqvist
"Även då hade han upplevt att han var slungad ut ur sig själv, stod bredvid och såg på.
Det är bara undanflykter, tänkte han och hällde upp en kopp till. Vi pratar om att vara ifrån våra sinnen, att vi inte var oss själva, att vi tappade kontrollen. Kärt barn har många namn. Men vi är alltid oss själva. Inga låtsaskompisar utför saker i våra namn.
Anders sexåriga dotter Maja försvinner. Under en familjeutflykt till Gåvasten springer hon utom synhåll och försvinner. Men vart? Hennes fotspår bara slutar, som om någon osynlig kraft utplånat henne.
Anders och Cecilias äktenskap klarar inte av påfrestningen att förlora sitt enda barn. Anders blir ensam med sig själv och spriten. När han flyttar ut till Domarö, sitt föräldrahem, börjar mystiska saker hända. Saker som kanske kan föra honom närmare sin dotter.
Människohamn är en historia om havets förödande kraft. Det är en berättelse om den gränslösa kärleken och vad magi kan åstadkomma.
Äntligen tog den här tegelstenen slut! Människohamn är en vacker gestaltning av havet, språket är underbart och karaktärerna känns som gamla vänner. Men ändå, tack gode gud att den tog slut. Historien är för stor och för diffus. Om författaren har redigerat sig själv hade jag älskat boken. Om boken hade varit 2/3 av sig själv hade jag antagligen älskat den ännu mer.
Betyg: ♥ ♥ ♥ av 5 - Medelmåttig underhållning
Bokpaket
Igår fick jag det efterlängtade bokpaketet från Bokus. Älskar Bokus. Men det vore nog bättre för min ekonomi om de inte fanns. Hur som helst var det här vad jag fick (eller köpte).
Någon som har koll på om jag har gjort bra köp eller inte?
Någon som har koll på om jag har gjort bra köp eller inte?
Citat av Nalle Puh
Hur kan en björn säga så mycket smart?
"Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar att det är därför han aldrig begriper någonting."
"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar."
"Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en."
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
"När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra."
"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på."
"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."
"Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar att det är därför han aldrig begriper någonting."
"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar."
"Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en."
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
"När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra."
"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på."
"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."
Om havtorn
Så här inleder John Ajvide Lindqvist sin bok Människohamn. Det är nog det vackraste jag läst om en växt.
"För tre tusen år sedan var Domarö bara en stor, flat sten som stack upp ur vattnet, krönt av ett flyttblock som isen hade lämnat efter sig. En distansminut österut kunde man skymta den runda kulle som senare skulle stiga ur havet och ges namnet Gåvasten. I övrigt ingenting. Det skulle dröja ytterligare tusen år innan kringliggande holmar och öar vågade sticka upp sina hjässor och påbörja bildandet av den arkipelag som numera går under namnet Dömarö skärgård.
Då hade havtornet redan anlänt till Domarö.
Nedanför jätteblocket som isen släppt ifrån sig hade en strandlinje bildats. Där i stenskravlet sökte sig havtornet fram med sina kryprötter och fann näring i ruttnande tång, växte där inget fanns att växa i, klamrade sig fast vid stenarna. Havtornet. Tuffast av de tuffa.
Och havtornet sköt nya rotskott, kröp fram i vattenbrynet och växte på höjden tills en metallgrön bård låg som en skepparkrans kring Domarös obebodda stränder. Fåglar nappade åt sig de eldgula bären med smak av bitter apelsin och flög med dem till andra öar, spred havtornets evangelium till nya stränder och inom några hundra år syntes den gröna bården åt alla håll.
Men havtornet beredde sin egen undergång.
Den mylla som bildades av havtornets multnande blad var rikare än den strandens stenar kunde erbjuda. Då såg alen sin chans. I havtornets lämningar satte den sina frön och växte sig allt starkare. Havtornet tålde varken den kväverika jord som alen gav upphov till eller skuggan från dess blad och drog sig längre ner mot vattnet.
Med alen kom andra, mer näringskrävande växtsorter och tävlade om utrymmet. Havtornet var förpassat till en strandlinje som tillväxte alldeles för långsamt, en halv meter landhöjning på hundra år. Trots att det hade fött de andra växterna var havtornet utträngt och satt på undantag.
Så det står i strandkanten och bidar sin tid. Under de smala, silkesgröna bladen finns taggar. Stora taggar."
"För tre tusen år sedan var Domarö bara en stor, flat sten som stack upp ur vattnet, krönt av ett flyttblock som isen hade lämnat efter sig. En distansminut österut kunde man skymta den runda kulle som senare skulle stiga ur havet och ges namnet Gåvasten. I övrigt ingenting. Det skulle dröja ytterligare tusen år innan kringliggande holmar och öar vågade sticka upp sina hjässor och påbörja bildandet av den arkipelag som numera går under namnet Dömarö skärgård.
Då hade havtornet redan anlänt till Domarö.
Nedanför jätteblocket som isen släppt ifrån sig hade en strandlinje bildats. Där i stenskravlet sökte sig havtornet fram med sina kryprötter och fann näring i ruttnande tång, växte där inget fanns att växa i, klamrade sig fast vid stenarna. Havtornet. Tuffast av de tuffa.
Och havtornet sköt nya rotskott, kröp fram i vattenbrynet och växte på höjden tills en metallgrön bård låg som en skepparkrans kring Domarös obebodda stränder. Fåglar nappade åt sig de eldgula bären med smak av bitter apelsin och flög med dem till andra öar, spred havtornets evangelium till nya stränder och inom några hundra år syntes den gröna bården åt alla håll.
Men havtornet beredde sin egen undergång.
Den mylla som bildades av havtornets multnande blad var rikare än den strandens stenar kunde erbjuda. Då såg alen sin chans. I havtornets lämningar satte den sina frön och växte sig allt starkare. Havtornet tålde varken den kväverika jord som alen gav upphov till eller skuggan från dess blad och drog sig längre ner mot vattnet.
Med alen kom andra, mer näringskrävande växtsorter och tävlade om utrymmet. Havtornet var förpassat till en strandlinje som tillväxte alldeles för långsamt, en halv meter landhöjning på hundra år. Trots att det hade fött de andra växterna var havtornet utträngt och satt på undantag.
Så det står i strandkanten och bidar sin tid. Under de smala, silkesgröna bladen finns taggar. Stora taggar."
Bokrecension: Ashimas bok - Caroline Giertz
I begynnelsen lever gudar och gudinnor sida vid sida. Men nya tider stundar.
Asherah är guds fru. Men hon väljer att födas i mänsklig skepnad på jorden. Ärkeängeln Haniels kärlek till henne är så stark att han följer henne. Asherah föds in i en bräcklig spädbarnskropp. Haniel tar sina första mänskliga steg på jorden i en gammal manskropp. Han tar hand om den lilla babyn och skyddar henne mot världen, och döper henne till Ashima.
Allt eftersom Ashima växer upp blir hon mer och mer förvirrad över de magiska förmågor hon besitter. Hon har inget minne av att ha varit gudinna. Jahve, gudinnans man, blir bittrare och bittrare för varje dag hon väljer att stanna på jorden som en dödlig istället för att leva med honom. Det tillsammans med hans avsky för människor leder honom till mer och mer avskyvärda handligar.
Författaren Caroline Giertz är journalist men jobbar nu som teveproducent. Om du har den böjelsen kan du ha sett henne i TV 4:as program Det okända. Förutom Ashimas bok (2006) har hon också skrivit romanerna stor (2007), 24 timmar i oktober (2007) och Den sista dagen (2008). Alla böcker är utgivna på Normal förlag, Skandinaviens första queerförlag. De inriktar sig på att ge ut böcker där heteronormativiteten inte är självklar. Ädelt syfte och jag kommer att hålla utkik efter deras böcker. Besök Normal förlag.
Är du intresserad av religion och fantastiska historier om starka kvinnor? Är du fascinerad av magins mysterier? Då SKA du läsa den här boken. Det var längesedan jag hittade en bok som jag fastnade så stenhårt för. Berättelsen innehåller allt; ondska, mysterier och kärlek. Jag var uppriktigt ledsen när jag vände på det sista bladet.
Tanken på en Gud som har samma känslor som människor, dvs ilska, svartsjuka och bitterhet, är väldigt tilltalande för mig. Enligt kristendomen skapade Gud världen och allt som lever här, inklusive människan. Varför skapade han en värld som har så många tragedier? Kunde han då inte gjort människan fredligare och gladare? Nej, jag tror att Guden och Gudinnan har många känslor och alla är inte fridfulla. Att se Gud/Gudinnan som ofullkomlig betyder inte att han/hon är mindre värd vår dyrkan. Det gör istället vår mänsklighet mer gudomlig. Och därmed är våra gudomar med oss i allt vi gör. Om man nu väljer att tro på Gud.
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ av 5 - Borde finnas i varenda bokhylla!
Eftertanke Vi som aldrig sa hora
Efter att jag la upp min recension av Vi som aldrig sa hora igår har jag sniffat runt på nätet efter andras recensioner av boken. Tydligen har jag missat en rätt lång och infekterad debatt. Många verkar reagera på kvinnoföraktet i boken. Även om jag är mycket skeptisk till karaktären Wilma så vet jag inte om det finns något så starkt som kvinnoförakt i boken. Det är helt enkelt en historia med utgångspunkt på andra sidan stängslet. Jag ser det inte som ett inlägg i feministdebatten. Istället är det ett inlägg i debatten om den moderna manlighetsnormen. Det är en genusfråga som grundar sig i mäns förhållande till sin egen manlighet. En rätt ny sorts genusfråga.
Medan jag inser att jag står uppställd mitt emot många av mina feminist-systrar i just den här frågan så känner jag mig med ens lite ensam. Det blir svårare att tycka om boken utan det stödet i ryggen. Kanske falnar min entusiasm lite, men jag ska fortfarande tvinga på pojkvännen just den här boken. Mest för att få höra hans tankar när han tagit sig igenom historien.
Medan jag inser att jag står uppställd mitt emot många av mina feminist-systrar i just den här frågan så känner jag mig med ens lite ensam. Det blir svårare att tycka om boken utan det stödet i ryggen. Kanske falnar min entusiasm lite, men jag ska fortfarande tvinga på pojkvännen just den här boken. Mest för att få höra hans tankar när han tagit sig igenom historien.
Bokrecension: Vi som aldrig sa hora - Ronnie Sandahl
Kristian dövar smärtan med enorma mängder mat. Hannes trånar efter en flickvän som bara betyder hjärtesorg och tyngden av skuld på axlarna. Frippe är livrädd för kärleken till tjejen som bara skulle knullas. Killar har minst lika krångliga själsliv som tjejer har.
Sandahl vänder på konventionerna om killar som bara är ute efter sex. Tjejer är inte alltid offer.
"Om svaret är:
Våldtäktsman grabbslem machoidiot hustrumisshandlare.
Är väl frågan:
Misstänks man - eller förväntas man?"
Som feminist blev jag först skeptisk till den här boken. Wilma verkar plågas då hon har sex med sin pojkvän men har gladeligen kraftfullt sex med en annan kille. Det låter minst sagt konstigt, eller hur? Men när hela historien ligger bakom mig kan jag bortse från den minst sagt ologiska karaktären. De tre killarna som agerar huvudroller, Hannes, Kristian och Frippe, ger mig så mycket mer.
Det är tre killar med stora ryggsäckar att bära, med varierande sort. Alla är de ensamma; Hannes är lämnad av flickvännen, Kristians tvivelaktiga pappa är död och Frippe klarar inte av att vara så ömtålig som kärlek förutsätter. De får mig att omvärdera killarna i högstadiet. Den tuffa attityden och ihåligheten som jag anade, kanske var den bara ytlig. Kanske låg de också och suktade efter Tjejen med stort T när gardinerna drogs för. Kanske rymde deras kroppar lika mycket smärta som min.
Betyg: ♥ ♥ ♥ av 5 - Helt klart läsvärd
Sandahl vänder på konventionerna om killar som bara är ute efter sex. Tjejer är inte alltid offer.
"Om svaret är:
Våldtäktsman grabbslem machoidiot hustrumisshandlare.
Är väl frågan:
Misstänks man - eller förväntas man?"
Som feminist blev jag först skeptisk till den här boken. Wilma verkar plågas då hon har sex med sin pojkvän men har gladeligen kraftfullt sex med en annan kille. Det låter minst sagt konstigt, eller hur? Men när hela historien ligger bakom mig kan jag bortse från den minst sagt ologiska karaktären. De tre killarna som agerar huvudroller, Hannes, Kristian och Frippe, ger mig så mycket mer.
Det är tre killar med stora ryggsäckar att bära, med varierande sort. Alla är de ensamma; Hannes är lämnad av flickvännen, Kristians tvivelaktiga pappa är död och Frippe klarar inte av att vara så ömtålig som kärlek förutsätter. De får mig att omvärdera killarna i högstadiet. Den tuffa attityden och ihåligheten som jag anade, kanske var den bara ytlig. Kanske låg de också och suktade efter Tjejen med stort T när gardinerna drogs för. Kanske rymde deras kroppar lika mycket smärta som min.
Betyg: ♥ ♥ ♥ av 5 - Helt klart läsvärd
Bokförlaget Minotaur
Minotaur är ett svenskt bokförlag startat 1999 som inriktat sig på att översätta och ge ut kriminalromaner. Min kompis som är inbiten deckarläsare har köpt en hel del böcker från just det här förlaget den senaste tiden. Trots att jag själv varit upptagen med den egna bokhögen så har jag lagt märke till omslagen till dessa böcker. De är så snygga. Och vilken smart idé av förlaget att göra alla sina bokomslag efter ett tema. Det fick åtminstone mig att titta två gånger.
Har samlat ett litet urval av titlar och visst ser man den röda tråden?
Har samlat ett litet urval av titlar och visst ser man den röda tråden?
Frågestund
Här är bloggens första kulturfyra.
Vilken bok läser du just nu?
Vi som inte sa hora av Ronnie Sandahl. Halvvägs igenom och känner redan att den kanske kräver en till genomläsing. Antingen är det jag som är okoncentrerad eller...
Vilken är nästa bok du ska läsa?
Det lutar åt Katarina Mazettis Blandat blod. Tyckte att historien som ligger bakom den blivande släkten-serien låter riktigt spännande. (Släkten är ett bokprojekt där olika författare ska skriva skönlitterärt med historisk förankring. Det är meningen att man ska få följa en släkt genom århundraderna. Mazettis bok är den första i serien.)
Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Det är filmmusik från en indisk film från 2002, Devdas. Den låt från soundtracket som spelas allra mest är nog Maar Daala, men det beror på att den låten ligger först på cdn i bilen.
Har du sett någon film i sommar?
Nu var det rätt längesedan en film fångade min uppmärksamhet. Men så fort jag får tid trycker jag in West Side Story. Man skäms ju nästan för att man inte sett den än.
Bokrecension: Dödens Kemi - Simon Beckett
David Hunter har förlorat de viktigaste personerna i sitt liv. För att undkomma London och sitt förflutna tar han tjänst som läkare i en liten by. Så hamnar han i Manhem. Men när en mördare börjar härja i byns omgivning hinner hans förflutna ikapp honom. På mer än ett sätt.Förutom jakten på mördaren får man också följa byns reaktion då det står klart att mördaren är någon av invånarna. Grannar ställs mot varandra och media gör inte saken bättre. En kyrkoherde tar sin chans att stärka sin ställning i byn och alla utbölingar blir misstänkliggjorda.
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ av 5 - Helt klart läsvärd
Läkare om läkare
"Idioter! Får de en vit rock på sig så tror de att de är Gud!" (Dödens Kemi, s 32)
Uttalande av en läkare som själv blivit skadad och sedan rullstolsbunden. Läkarna sa att han skulle kunna gå igen men det blev inte så. Känner igen mig... Mina läkare säger att jag är FRISK men skriver samtidigt ut experimentella läkemedel och rätt starka smärtstillande. Ingen vill lösa grundproblemet, de skriver ut mediciner och hoppas på att jag ska gå iväg lugnt och tyst. Vilket jag gör också. Efter flera år av ointresserade läkare så tappar men orken att kämpa.
Ju mer kontakt man har med läkare desto mer inser man att de inte är där för att hjälpa. Det är en yrkeskår man istället får kämpa emot.
Uttalande av en läkare som själv blivit skadad och sedan rullstolsbunden. Läkarna sa att han skulle kunna gå igen men det blev inte så. Känner igen mig... Mina läkare säger att jag är FRISK men skriver samtidigt ut experimentella läkemedel och rätt starka smärtstillande. Ingen vill lösa grundproblemet, de skriver ut mediciner och hoppas på att jag ska gå iväg lugnt och tyst. Vilket jag gör också. Efter flera år av ointresserade läkare så tappar men orken att kämpa.
Ju mer kontakt man har med läkare desto mer inser man att de inte är där för att hjälpa. Det är en yrkeskår man istället får kämpa emot.
Idioten avslutad
Så var jag färdig med Idioten. Det känns alltid lite tråkigt att läsa ut en bok, även om man samtidigt sett fram emot det. Som alltid är det kul att läsa Dostojevskij. Han är ju fantastisk på att beskriva personer. Finns ingen författare som ens kommer nära honom i det avseendet. Även om jag faktiskt kommer att tänka på Sara Stridsberg. Hennes bok Drömfakulteten som är baserad på Valerie Solanas ger också en fantastisk inblick i huvudpersonens hjärna. Men Dostojevskij och Stridsberg skriver på två väldigt olika sätt. De går inte att jämföras. Jag bara kom att tänka på henne.
Mitt råd är att läsa Idioten när du känner att du vill bita i något som är riktigt välskrivet, om än lite långrandigt.
Mitt råd är att läsa Idioten när du känner att du vill bita i något som är riktigt välskrivet, om än lite långrandigt.
Historiska deckare
De här historiska deckarna hittade jag på bokus.se igår kväll.
Analys av ett mord, av Jed Rubenfeld, utspelar sig 1909 och grundar sig i en verklig händelse. Den första och enda gången Freud besökte New York. Författaren är tydligen ett fan av Freud och då ringer alltid en varningsklocka för mig. Folk som tycker om Freuds teorier är det stor chans att något fattas på. Men det ska alltid finnas undantag som bekräftar regeln.
Nefertiti: dödsboken, av Nick Drake, utspelar för 3500 år sedan. Faraons gemål Nefertiti försvinner och kriminalkommissarien Rahotep ska ta reda på var hon är. Det har tydligen också historisk förankring och låter ju riktigt intressant.
Som namnet hintar så utspelar sig Romarblod, av Steven Saylor, på romartiden. Här handlar det om att gräva fram försvar för någon som anklagas för fadersmord. Tydligen ska det även här bygga på faktiska rättsfall från den här tiden.
Bokutlottning
Nosade runt på nätet som vanligt och hittade en kul liten tävling. Utlottning av böcker som bloggaren har över i bokhyllan. Man kan inte säga nej till gratis böcker så jag var ju tvungen att vara med. Och kanske en bra idé för att minska vikten i min egen bokhylla. Läs om den här.
Dagens ord
Att pokulera med någon - dricka sprit med någon.
Företeelsen är väl inte direkt ny för mig. Men ordet har jag verkligen aldrig hört förut. Förhoppningsvis får jag nytta av det under högskoleprovet i höst.
Företeelsen är väl inte direkt ny för mig. Men ordet har jag verkligen aldrig hört förut. Förhoppningsvis får jag nytta av det under högskoleprovet i höst.
Trassligt kärleksliv
Dam 1 är kär i Herr 1. Dam 1 tycker att hon själv är världens lågaste människa, för att hon har haft sex innan äktenskapet (tror jag). Därför kan hon inte gifta sig med Herr 1. Herr 1 ville tidigare gifta sig med Dam 1 men är nu istället rädd för henne. Han är istället lite betuttad i Dam 2. Dam 2 är kär i Herr 1 också. Men eftersom Herr 1 har epilepsi och ses som sjuk i huvudet är Dam 2 för stolt för att erkänna att hon är kär i Herr 1. Istället ska hon gifta sig med Herr 2. Herr 2 har varit näst intill förlovad med Dam 1. Han erkände öppet att det enda skälet för honom att gifta sig med Dam 1 var de pengar hon skulle få som gåva av sin "sugardaddy". Dam 2 tyckte då att Herr 2 var avskyvärd.
Varför gör man det så svårt för sig? Visserligen är det här bara rollfigurer från Idioten men ändå. Varför kan folk bara inte lämna sin stolthet vid dörren när man går in i ett förhållande? Jag vet att det är svårt att släppa alla murar och låta människor se en som man verkligen är, men tyvärr är det nog nödvändigt ibland.
Visst är man bra på att leverera moralkakor. Men lyssnar man på sina egna råd? Nej! Tur att jag är glad i älsklingen fortfarande.
Citat av Dostojevskij 2
Fursten och Lebedjev talar om en bekant till de båda.
"- Och ni lånar inte honom några pengar?
- Herr furste! Högärade furste! Inte bara pengar, denne man skulle jag, så att säga, kunna skänka mitt liv... nej, förresten jag vill inte överdriva, inte mitt liv, men om jag säger en feber, en böld eller till och med hosta - det skulle jag faktiskt, kunna ta på mig för hans skull, om det kunde vara till hjälp för honom i en nödsituation; jag betraktar honom nämligen som en storartad, men förfallen människa! Just det; men bara inte pengar!
- Ni ger honom alltså inte några pengar?
- N-neej(...)"
Idioten av Fjodor Dostojevskij, s 426
Det här måste vara 1800-tals-humor?! Eller?! Jag tyckte i alla fall att det var väldigt roligt. Man ska inte överdriva. Vilket påminner mig om en viss f.d. älskling och sambo.
"- Och ni lånar inte honom några pengar?
- Herr furste! Högärade furste! Inte bara pengar, denne man skulle jag, så att säga, kunna skänka mitt liv... nej, förresten jag vill inte överdriva, inte mitt liv, men om jag säger en feber, en böld eller till och med hosta - det skulle jag faktiskt, kunna ta på mig för hans skull, om det kunde vara till hjälp för honom i en nödsituation; jag betraktar honom nämligen som en storartad, men förfallen människa! Just det; men bara inte pengar!
- Ni ger honom alltså inte några pengar?
- N-neej(...)"
Idioten av Fjodor Dostojevskij, s 426
Det här måste vara 1800-tals-humor?! Eller?! Jag tyckte i alla fall att det var väldigt roligt. Man ska inte överdriva. Vilket påminner mig om en viss f.d. älskling och sambo.
Citat av Dostojevskij
" O ja, ni kan vara övertygade om att Columbus var lycklig, inte när han hade upptäckt America, utan när han var i färd med att upptäcka det; ni kan vara övertygade om att hans lycka nådde sin höjdpunkt kanske just exakt tre dagar innan han upptäckt Nya Världen, när den upproriska besättningen i ren desperation nästan hade vänt fartyget mot Europa, tillbaka! Det var inte Nya Världen som betydde något här, även om den så hade gått under. Columbus dog nästan utan att ha sett den och visste i själva verket inte vad det var han hade upptäckt. Det är livet som betyder något, livet enbart, själva upptäckandet av det, det eviga, ständigt upprepande försöket att upptäcka det, och inte alls själva upptäckten som sådan!"
Ur Idioten av Dostojevskij, s 375
Stycket är taget ur uppläsningen av Ippolits självmordsbrev (det är han själv som läser). Ippolit är dödligt sjuk i lungsot och vill väl tro att han fått en insikt som andra icke-sjuka människor inte kan få. Jag vet inte. För mig känns det mest som att han vill ha uppmärksamhet. Av egen erfarenhet vet jag att människor som verkligen bestämt sig för att ta livet av sig inte informerar andra om vad som ska komma. Men på ett väldigt omständigt sätt uttrycker han en av mina favoritteorier.
Ur Idioten av Dostojevskij, s 375
Stycket är taget ur uppläsningen av Ippolits självmordsbrev (det är han själv som läser). Ippolit är dödligt sjuk i lungsot och vill väl tro att han fått en insikt som andra icke-sjuka människor inte kan få. Jag vet inte. För mig känns det mest som att han vill ha uppmärksamhet. Av egen erfarenhet vet jag att människor som verkligen bestämt sig för att ta livet av sig inte informerar andra om vad som ska komma. Men på ett väldigt omständigt sätt uttrycker han en av mina favoritteorier.
Hundar i mytologin
Garm
Nordisk mytologi. Han vaktade ingången till grottan Gnipahålan som också var ingången till Hels dödsrike. Vid Ragnarök, som är jordens undergång och återuppstående, utkämpar Garm en strid med Tyr (en gud) som slutar med att båda dör.
Månegarm
Nordisk mytologi. Varg som bodde i Järnskogen, en mörk och fasansfull skog. Levde på döende människors blod och förföljde månen vilket orsakade månförmörkelser. (Det här hittade jag på wikipedia, en osäker källa alltså.)
Fenrisulven
Nordisk mytologi. Vargmonster som fängslades av asarna men slipper lös under Ragnarök.
Kerberos
Grekisk mytologi. Trehövdad hund som vaktade ingången till Hades dödsrike. Avbildas ofta med man av ormar. Han släpper bara in de människor som är ordentligt begravda till dödsriket.
Det är inte konstigt att vargen är ett så hatat djur idag. Vår historia påverkar oss mer än vi tror.
Nordisk mytologi. Han vaktade ingången till grottan Gnipahålan som också var ingången till Hels dödsrike. Vid Ragnarök, som är jordens undergång och återuppstående, utkämpar Garm en strid med Tyr (en gud) som slutar med att båda dör.
Månegarm
Nordisk mytologi. Varg som bodde i Järnskogen, en mörk och fasansfull skog. Levde på döende människors blod och förföljde månen vilket orsakade månförmörkelser. (Det här hittade jag på wikipedia, en osäker källa alltså.)
Fenrisulven
Nordisk mytologi. Vargmonster som fängslades av asarna men slipper lös under Ragnarök.
KerberosGrekisk mytologi. Trehövdad hund som vaktade ingången till Hades dödsrike. Avbildas ofta med man av ormar. Han släpper bara in de människor som är ordentligt begravda till dödsriket.
Det är inte konstigt att vargen är ett så hatat djur idag. Vår historia påverkar oss mer än vi tror.
Hundlegend
Jag lade ut den här berättelsen på min personliga blogg för ett tag sedan. Men den passar ju nästan bättre här.
En gång för längesedan levde människor och djur i evighet. Men så småningom blev det mer och mer människor och djur och allt mindre plats för dem att sova och leka och allt mindre mat för dem att äta. Djuren och människorna började kivas och slåss och förde till sist ett sådant oväsen att Stora Himlen inte stod ut längre.
Stora Himlen samlade ihop alla varelser och sa att man funnit en lösning. Från och med nu skulle ingen, bortsett från gudinnor och gudar, få leva för evigt. Varje varelse skulle få ett förgängligt liv, vilket betydde att de vid livets slut skulle dö. Stora Himlen, som inte ville påta sig ansvaret för att utmäta livslängden, hade beslutat att ropa ut ett antal år som varje enskild varelse fick ta ställning till.
När Stora Himlen ropade ut tusen år, svarade vildgåsen: "Ja! Jag!" Och när Stora Himlen ropade ut hundra år, svarade vildankan: "Ja! Jag!" Och när stora himlen ropade ut sextio år, sa hunden: "Ja!" Men människan var så långsam och klumpig att hon fick nöja sig med bara tretton år.
I högsta grad missnöjd med att blicka fram emot ett så kort liv framförde människan sina klagomål inför Stora Himlen. Men Stora Himlen var inte intresserad av klagomål utan föreslog att människan skulle reda ut sina problem med de andra varelserna. Så människan bad och tiggde alla djur om att få byta sina tretton år mot deras livslängder. Ingen visade sig vara intresserad förrän människan frågade hunden som samtyckte, eftersom hundar alltid tyckt om människor. Och människan blev så tacksam att den lovade att för alltid ta hand om hunden. Det är därför hunden varje nyårsafton får en mänsklig måltid till minne av sitt offer.
Texten är hämtad från boken Döttrarnas rike av Yang Erche Namu och Christine Mathieu. Det är en legend som finns i mosofolkets tradition. Mosofolket lever i södra Kina, i den mest obefolkade delen. Det är en minoritetsstam där kvinnor aldrig gifter sig och blir beroende av män. Hur som helst blev jag fascinerad av den här historien för att hunden är vördad. I de flesta kulturer ser hunden som något negativt. Det här är den första legend jag hört som visar det positiva samspelet mellan människor och hundar.
Älskade Zac O'Yeah
Äntligen kommer en av mina favorit författare med en ny bok. Den släpps i augusti men jag måste nog vänta längre eftersom jag tycker bättre om pocket.
Den första boken jag läste av Zac O'Yeah var Guru! : En resa i underlandet. Tack vare den boken kom jag mycket närmare Indiens syn på kultur. Måste säga att det har hjälpt mig rätt mycket med att förstå pojkvännens religion. Han är sikh och har en guru.
Som svensk är det lätt att se alla gurus som sektledare. De är ju sedda som gud på jorden och är enväldiga auktoriteter på religionsområdet. Också min älskling ser sin guru som gud på jorden.
Men jag tror inte att det är så enkelt. I Indien finns en helt annan inställning till det där med andliga ledare. Att en guru lever på gåvor och blir vördade av andra människor betyder inte att gurun kan eller vill kontrollera sina anhängare som ju är brukligt i sekter. För indier verkar det självklart att gudomar kommer ner på jorden i mänsklig kropp. Här i Sverige är vi nog för påverkade av kristendomen där ett sådant påstående vore hädelse. De indiska religionerna har å andra sidan en lång historia av att gudar och gudinnor antagit mänsklig form.
Krishna är bara ett exempel. Han var inkarnation av Vishnu,
en av de tre "huvudgudarna" inom hinduismen (upprätthållaren),
men dyrkas också som egen gud.
Levde för ungeför 5000 år sedan. (enligt pojkvännen)
Har även läst Mahatma!: Eller konsten att vända världen upp och ner (em biografi om Mahatma Gandhi) och Tandoriälgen (deckare där Göteborg blivit indiskt och heter Gautanpuri). Jag har aldrig läst faktaböcker, som Guru! och Mahatma!, där man kan leva sig in så till den grad att man känner lukterna och hör ljuden. Han borde skriva läroböcker till skolan.
en av de tre "huvudgudarna" inom hinduismen (upprätthållaren),
men dyrkas också som egen gud.
Levde för ungeför 5000 år sedan. (enligt pojkvännen)
Har även läst Mahatma!: Eller konsten att vända världen upp och ner (em biografi om Mahatma Gandhi) och Tandoriälgen (deckare där Göteborg blivit indiskt och heter Gautanpuri). Jag har aldrig läst faktaböcker, som Guru! och Mahatma!, där man kan leva sig in så till den grad att man känner lukterna och hör ljuden. Han borde skriva läroböcker till skolan.
Bloglovin
Välkommen till min nya bokblogg!
Jag har tänkt på det länge och nu blev det äntligen av. Ska använda det här utrymmet till att prata om böckerna jag läser och har läst. Kanske blir det lite om mina favorit författare också.
Just nu är jag halvvägs genom Idioten av Fjodor Dostojevskij. Att en bok som är skriven på 1800-talet av en gammal överklassgubbe kan tala till en 23-åring arbetarklasstjej 2009 - det är helt fantastiskt. Men det har sin förklaring. Fjodor är ju helt fantastisk på personbeskrivningar. Att läsa hans böcker är att kliva in i en helt annan tid och plats. Under den tiden jag läser är jag verkligen intresserad av personernas kärleksliv och överklassfasoner. Han skulle kunna skriva om vad som helst. Jag skulle läsa och vara fascinerad. D.v.s. jag läser och är fascinerad.
Just nu är jag halvvägs genom Idioten av Fjodor Dostojevskij. Att en bok som är skriven på 1800-talet av en gammal överklassgubbe kan tala till en 23-åring arbetarklasstjej 2009 - det är helt fantastiskt. Men det har sin förklaring. Fjodor är ju helt fantastisk på personbeskrivningar. Att läsa hans böcker är att kliva in i en helt annan tid och plats. Under den tiden jag läser är jag verkligen intresserad av personernas kärleksliv och överklassfasoner. Han skulle kunna skriva om vad som helst. Jag skulle läsa och vara fascinerad. D.v.s. jag läser och är fascinerad.
